En obeskrivlig smärta!
Tårar tårar tårar...
Att tappa hoppet
Ni undrar säkert hur det går med allt. Jag och Pradus åkte ner till Stockholm för ungefär 1 månad sedan. Allting gick jättebra och jag började trava igång Pradus i ridhuset under helgen. På måndagen kollar veterinären på henne, för att kolla så allt fortfarande är ok. Men...det var det ju naturligtvis inte. Hon hade fått en inflammation i hovleden, troligtvis som följd och reaktion på ligamentskadan. Så jag fick packa ihop mina saker och åka hem. Utan Pradus. Hon fick stå kvar i ca 1 månad och skulle behandlas 3 gånger med 10 dagars mellanrum.
Nu har de kollat på henne efter behandlingarna och hon är fortfarande inte bra. Hon svarar på behandlingen, men inte tillräckligt. Veterinärerna är väldigt frustrerande och vi har verkligen gjort allting för att hon ska bli bra. Hon är röntgad, undersökt och behandlad efter alla konstens regler, men ändå blir hon inte bra. Och ingen förstår varför. Det är inget fel på henne. Röntgen, ultraljud - ingenting tyder på något fel.
Nu ska hon behandlas igen under 2 veckors tid, och är hon inte bra efter dessa två veckor, så kan det värsta tänkbara få lov att hända.
Jag är så fruktansvärt ledsen just nu och mår så otroligt dåligt över det här.
Veterinärerna menar på att hon har så pass ont av det, så dom tycker inte att promenadhäst eller avelssto är något alternativ i så fall.
Skulle hon däremot vara helt bra på undersökningen om 2 veckor, så får vi ta ett beslut då hur vi gör. Men risken är tydligen stor att detta blir återkommande och jag skulle ställa in mig på att, hur som helst, så kommer hon till största sannolikhet inte att hålla som tävlingshäst.
Vi får avvakta och se. Men som ni märker. Jag har tyvärr tappat hoppet och ställer in mig på det värsta.
/ Carolina