Pradus har varit tillbaka hos veterinären ett antal gånger. Hon blir bara väldigt lite bättre efter varje återbesök och behandlingarna tar inte som man hade hoppats. När jag var nere med Pazzi på dräktighetsundersökning, passade jag på att prata om Pradus och fråga hur jag ska gå till väga med henne. De ville att jag skulle komma ner med henne så de kan göra en ordentlig undersökning på henne. Både jag och alla jag har pratat med tycker det är konstigt att behandlingen inte tar och att det då troligtvis beror på något ytterligare, troligen ett närliggande ligament och inte bara hovleden. Så nästa onsdag tar vi med oss Pradus ner till Stockholm, så får vi se vad dom säger och vad man kan göra.

Min equiterapeut Li var på återbesök hos oss i onsdags. Pradus fick en ny behandling. När jag och mamma var i Stockholm senast, så har Pradus lyckats slå av sig två skor i hagen, varav den ena sidotåkappan trängt in en framhov. Jag fick ringa vår granne Hanna, som fick rycka ut. Hon tog bort skon och filade till hovarna, då de tydligen var väldigt flisiga och fula efter. Jag och mamma kom hem på fredagen och hovslagaren kom då också, för att få ordning på Pradus hovar igen. Men hon hade lyckats slitit ner bakhoven så väldigt att det inte gick att få på någon sko. Väldigt olyckligt, då Pradus är så ömfotad och inte kan vara utan skor!... Han ville heller inte sätta på en sko på framhoven på grund av risken för hovböld. Så jag gjorde ett jod-omslag som hon fick stå med ett tag.

Detta har lett till att lilla Pradus inte kunnat gå ut och heller inte kunnat promeneras för hand, då hon verkligen inte vill gå utan skor. Gissa om jag var rätt bedrövad över både det ena och det andra dom dagarna ! 

Men iallafall, Li kom i onsdags. Man såg direkt att Pradus var väldigt öm i kroppen, och speciellt i armbågen på höger sida. Vi kunde konstatera att hennes lilla frispel i hagen troligen resulterat i en vurpa eller så. Två avslagna skor och en öm häst... bra där...jättebra....uuuuu 
Hon fick iallafall en ordentlig genomgång med massage, nålar och laser, vilket hon uppskattade.

Eftersom min hovslagare mitt upp i det här gick på semester..så fick jag ringa min gamla hovslagare som kom och kollade på Pradus. Efter att det hade gått några dagar och hoven fram inte var speciellt varm och man inte kände varken puls eller att hon var svullen någonstans, så kunde hon slå på en sko fram. Hon kunde dessutom till min glädje iallafall sätta på en liten tunn travsko på bakhoven. Så nu kan jag åtminstone gå ut och gå med henne längre sträckor, vilket känns väldigt bra. Hon är väldigt pigg och glad när man är ute med henne, min fina tjej! Hon får tyvärr inte gå ut i hage just nu, utan hålls inne och promeneras för hand. Vi har inget val eftersom hon inte kan hålla sig lugn ute, och jag vill veta vad det är för skada innan jag släpper ut henne igen. 

Vi får se hur det här slutar. Jag kan inte sticka under stolen med att jag är rätt oroad över henne. Jag vill ha ett besked nu. Vad pratar vi om för tid till läkning? Vad beror det på? Kommer hon någonsin kunna fungera som tävlingshäst överhuvudtaget? När man vet det kan man agera och utgå efter det. Men förhoppningsvis vet jag lite mer efter att de på Brunmåla har kollat upp henne ordentligt. Vi får hålla alla tummar vi har!





/ Carolina