Idag red jag Brambo och Pradus en vända i skogen. Brambo är för himla rolig att rida. Vilken krutgubbe, trots sina 23 år. Jag tycker det är bra att rida honom innan jag rider Pradus, för då blir jag mer krävande på henne, då Brambo har sådan respekt och känslighet för alla hjälper, vilket Pradus måste bli bättre på. Man tar med sig den känslan från Brambo och jobbar med Pradus på det som Brambo är så himla duktig på.

Grusvägarna är så mjuka och fina nu, så jag red både Brambo och Pradus på dom. Har sådana bra grusvägs- backar som man kan trava och galoppera på. Hästarna blir pigga och man kan rida på framåt, lägga in tempoväxlingar och köra lite intervaller. Pradus var lite trött idag vilket också gör att hon lätt blir okoncentrerad och springer och tittar på allt annat istället för att se vart hon går. Snubblar lite och är sådär allmänt nonchalant. Ett sätt för henne att komma undan arbete helt enkelt.

Här om dagen hade jag en diskussion med henne ute i skogen då hon vägrar gå över vatten i form av bäckar, vatten som rinner över vägarna osv. Sådant stöter man på i princip varje gång man rider i skogarna kring mig, och vi kan stå jättelänge på samma prick för att hon inte vågar gå. Hon har ju en bäck i ena hagen som hon är tvungen att gå över om hon ska följa de andra hästarna, då dom är så vana. Hon har börjat göra det nu, men är inte helt glad över det. Iallafall, det tog dryga halvtimmen på första stället och runt en kvart på andra stället, innan hon till slut bestämde sig för att ge sig och då bara gick hon rakt igenom, och rörde knappt en min. Undra om hon är så rädd för det?...eller om man ska protestera bara för att...jag vet vad jag tror angående det iallafall. Det finns ingen anledning att bli arg på henne när hon blir sådär, utan bara försöka övertyga och själv vara lugn. Det är det mest effektiva, för att blir man arg får man stå där minst den dubbla tiden. När hon sedan gör det rätt, ödslar man med beröm och sedan glömmer man det.

/ Carolina