Jag tror det är nära nu!

Magen är stor. Hon har gått över tiden två dagar hittills, men jag tror det är nära nu. Juvret har vuxit rejält senaste dygnet och nu finns det mjölk i det. Det rinner lite när man provmjölkar, men det är en så länge inte en vit vätska, men det kan det bli bara några timmar före. Jag vill inte hålla på för mycket med juvret, för jag vill att hon behåller råmjölken och inte börjar läcka. Bäckenbanden är nu helt avslappnade och hon är väldigt "svampig" bak i muskulaturen. Hennes bakben har svällt en del, vilket jag tror är vätska och helt normalt. Jag ringer och kollar med min underbara veteriär Eva-Marie så fort jag blir orolig för något. Vi har stenkoll på hennes temp. Tempen kan nämligen sjunka ungefär 0,5 grad - 1 grad strax före fölning. 

Vi har vakat i nästan 3 veckor snart. Jag och mamma sätter klockan på olika tider under nätterna. Börjar bli lite trött i ögat på jobbet och dagarna nu.

Hon började bli orolig på nätterna för ungefär 3 veckor sedan och jag trodde att det började dra ihop sig. Men sedan har hon lugnat ner sig och varit lugn på nätterna, och allting har stått väldigt still fram tills nu.

Men jag har hört att det är många ston i år som har gått över tiden. Troligtvis på grund av att våren har varit ganska kall och sen. Men nu har ju rena sommarvärmen slagit till så nu drar det väl igång för dom flesta.

Än så länge har hon inte fått några vaxproppar, men det får inte alla. Så det kan man inte gå och vänta på, utan det gäller att ha koll hela tiden. Oftast sköter dom ju detta galant själva, men det är bäst att vara med under fölningen, för genom små medel kan man hjälpa till om något går snett. Exempelvis om den yttre fosterhinnan inte spricker och fölet inte får någon luft.

I natt kommer jag inte sova hemma, utan sover i stallet/hemma hos mamma och pappa. Föregående natt var hon nämligen väldigt orolig och kom aldrig till ro. Så jag var påväg upp till stallet flera gånger i natt, men det var bara falskt alarm.

Allt är förberett. Skorna är av, abort-virus vaccin är gett, stelkramp- vaccin är gett. Vi har nog gjort allt enligt regelboken under hela dräktigheten. 

Så nu är det bara att vänta dom allra sista dagarna, av nästan ett helt års väntan. Inte riktigt, men nästan.

Och ja, jag är såklart lite nervös. Man vill ju inte att det ska hända något. Det har varit tillräckligt med elände ett tag, så nu hoppas jag vi har lite flyt med oss. 

/ Carolina 


Min fina 24-åring.

 

Magen är stor nu!






Bänkad i soffan för världscupfinal!

 
/ Carolina 

Mys i hagen!

 
 
 
/ Carolina 

Hingstvisning på Lövsta!

För några veckor sedan var jag och mamma på Lövstas hingstvisning. Det var väldigt trevligt! Dem visade bland andra Clinton II, som vi får ett föl efter om ett par veckor. Riktigt, riktigt fin hingst! 

Här kan ni se honom på visningen: 



Här kan ni se honom mer in action: 



/ Carolina 

Pazzi stortrivs i sin stora fina fölbox!



/ Carolina 

Fölkamera installerad!




Fast jag köpte inte någon av dem traditionella fölkamerorna, utan en vanlig övervakningskamera, med mörkerseende och den funkar precis lika bra. Billigare dessutom! 

/ Carolina 

Ordning & reda ska det vara!


/ Carolina 

Ombyggnad & renovering i stallet!

Äntligen klara med grovjobbet. Vi har rivit tegelväggarna och burit ut alla hundratals tegelstegar, allt spill och damm. Men det gick ändå smidigare än vad jag trodde från början. Nedan är några bilder från arbetet och någon bild när det börjar ta form. Vi har också flyttat om lite väggar så den ena boxen, som innan var Pazzans ponnybox, nu blivit fullstor. Så nu har vi en jättebox, som numera är Pazzans fölbox och två andra fullstora boxar till. Nu återstår bara lite finslip och målning! 

 
 







/ Carolina 

En obeskrivlig smärta!

Idag kom beskedet. En obeskrivlig smärta. Tårarna rinner som en flod. Älskade, älskade Pradus. Det var inte såhär det skulle sluta. Det var inte såhär det skulle bli. Du kommer lämna oss. Det gör så fruktansvärt ont. Jag har inte längre några ord.

Tårar tårar tårar...

Att tappa hoppet

Ni undrar säkert hur det går med allt. Jag och Pradus åkte ner till Stockholm för ungefär 1 månad sedan. Allting gick jättebra och jag började trava igång Pradus i ridhuset under helgen. På måndagen kollar veterinären på henne, för att kolla så allt fortfarande är ok. Men...det var det ju naturligtvis inte. Hon hade fått en inflammation i hovleden, troligtvis som följd och reaktion på ligamentskadan. Så jag fick packa ihop mina saker och åka hem. Utan Pradus. Hon fick stå kvar i ca 1 månad och skulle behandlas 3 gånger med 10 dagars mellanrum.

Nu har de kollat på henne efter behandlingarna och hon är fortfarande inte bra. Hon svarar på behandlingen, men inte tillräckligt. Veterinärerna är väldigt frustrerande och vi har verkligen gjort allting för att hon ska bli bra. Hon är röntgad, undersökt och behandlad efter alla konstens regler, men ändå blir hon inte bra. Och ingen förstår varför. Det är inget fel på henne. Röntgen, ultraljud - ingenting tyder på något fel.

Nu ska hon behandlas igen under 2 veckors tid, och är hon inte bra efter dessa två veckor, så kan det värsta tänkbara få lov att hända.

Jag är så fruktansvärt ledsen just nu och mår så otroligt dåligt över det här.

Veterinärerna menar på att hon har så pass ont av det, så dom tycker inte att promenadhäst eller avelssto är något alternativ i så fall.

Skulle hon däremot vara helt bra på undersökningen om 2 veckor, så får vi ta ett beslut då hur vi gör. Men risken är tydligen stor att detta blir återkommande och jag skulle ställa in mig på att, hur som helst, så kommer hon till största sannolikhet inte att hålla som tävlingshäst.

Vi får avvakta och se. Men som ni märker. Jag har tyvärr tappat hoppet och ställer in mig på det värsta.

/ Carolina





Pradus i somras!

Hittade ett klipp från i somras. Pradus hade lite spring i benen. Lägger upp klippet ifrån mobilen, så jag tror inte ni kan se filmen ifrån bloggen utan får klicka på länken. Det här är Pradus i ett nötskal. Så här håller hon på jämt. 

http://youtu.be/qLgPLVZJIgk

Stockholm nästa vecka.

På fredag nästa vecka, kommer jag och Pradus packa ihop oss och åka till Stockholm i några dagar. För jag ska börja rida igång min fina, fina häst! Känns så otroligt bra, samtidigt som det kommer bli med skräckblandad förtjustning. Men jag kommer få den bästa tänkbara hjälpen med detta, så det känns ändå tryggt. Pradus ska även få nya skor =) 
 
RSS 2.0