Vad som händer.

Grattis. Nu kunde jag skriva här igen. Har knappt suttit vid datorn på flera dagar. Men ja, vad har hänt sen sist. Det har varit team träning och jag red Brambo och Pazzan. Jag har varit nere på Brunmåla och jobbat några dagar, och i samband med det så har också Pradus varit på återbesök hos veterinären.

Vi börjar med teamträningen. Vi hade lite markarbete på lördagen. Då red jag Brambo och Madde hade Pazzan som vanligt. Det var jätteskoj att rida Brambo på det sättet igen. Han har inte gått en träning på jättelänge, men gjorde det hur bra som helst. Pazzan gick också jättebra.

På kvällen hade vi en jättetrevlig middag. Det är alltid super trevligt men nu märks det att alla i teamet börjat lära känna varandra bättre, så snacket går om man säger så :) 

Söndagen bestod av träningstävling. Alla byggde och gick banan tillsammans. Sen fick man själv välja hur mycket hjälp man ville ha. Vissa ville ha hjälp på framridningen och framhoppningen, och vissa ville bara ha kommentarer efter själva ritten osv. Det var väldigt behövligt och nyttigt. Då hoppade jag både Brambo och Pazzan. Brambo blev lite för taggad, men det gick jättebra ändå. Han älskade att få vara med och visa upp sig igen. 
Pazzan gick också bra. Hon blir så dunder pigg ibland, men vi gjorde ändå en bra runda och det kändes bra.

Brambos runda blev så dålig kvalitet på, men lägger upp Pazzans: 





Sen har jag varit i Stockholm i 5 dagar. Åkte ner och jobbade på Brunmåla. Hjälpte till i veterinärkliniken, vilket jag älskar att göra. Det är så intressant och lärorikt. Det är ett jobb jag skulle kunna tänka mig i framtiden. Veterinärassistent. Superskoj !

På onsdag kväll kom mamma ner med Pradus. Vi hade återbesök på torsdagen. Hon var 70 % bättre. Men inte helt bra ännu. Inflammationen var helt borta men elastisiteten i den ytliga böjsenan var inte tillräckligt bra än. Hon behandlades igen och nu har vi 4 veckor till som hon ska skrittas. Nu första veckan får jag bara promenera med henne, men från och med torsdag får jag skritta uppsuttet. Hon ska hållas inne och ta det så lungt som möjligt. Ja, vad säger man. Urtrist. Men nu gör vi det säkra före det osäkra och är försiktiga med henne, så förhoppningsvis blir hon helt bra efter dessa ytterligare 4 veckor. Hon är otroligt snäll att ha inne, även om jag tycker det känns hemskt att hon måste stå där 24 timmar om dygnet. Men på torsdag får hon ridas iallafall, det tror jag hon kommer uppskatta mycket. Om inte annat så kommer jag göra det :)

Pradus myser i det fina vädret:




/ Carolina


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0