Ridpasset igår med Pradus gick fint. Jag fick börja galoppera litegrann. Just nu är det lite svårt ute med underlaget och sådär, men lite galopp fick vi till. Det kändes jättebra och hon tyckte det var skoj. Jag tycker galoppen är den lättaste gångarten att komma åt Pradus i. Inte för att jag jobbade henne så mycket igår, men för att det i vanliga fall brukar vara det.

Idag red jag och mamma ner till vändplanen. Det är ganska kass väg en ganska lång bit, men sedan sista lilla biten innan man måste vända så är det jättebra underlag. Så man rider alltså ner jättelångt för att sedan kunna utnyttja sista lilla biten till att kunna arbeta hästarna bättre. Känns lite hopplöst långt ibland, men vad gör man inte. Man kan ju iallafall jobba dom i skritten, och flytta undan lite och så på vägen dit. Vi galopperade iallafall den lilla biten på det bra underlaget. Pradus var pigg och tyckte det var skönt att få galoppera lite. Sedan i traven jobbade vi mycket med ökningar och minskningar och avsaktningar och igångsättningar. Hon är för bra bekväm, men efter att jag blev lite hård på henne lyssnade hon hyfsat sedan. Men vi måste nöta mycket mer på det. Får inte ta hur lång tid som helst innan hon lyssnar på min skänkel. Små hjälper är målet.

Men allt det här är såå mycket lättare när man är i ridhus. Hon blir ännu mer bekväm ute, och blir även okoncentrerad när vi är ute i skogen, vilket vi är till 90 %...

Man kan ju fjanta till det lite också när man är ute ;). 

/ Carolina